josefinsundholm

Jag är tillbaka.
Julhelgen är över. Dataförbudet är borta. Mitt personliga alltså.
Det är mycket som har hänt.
Jag har träffat bästaste morfar, dit ska jag åka en helg i vinter. Han är allt.
Adrenalinet i fredags då jag och Elin landade på flygplatsen var otrolig.
Det var kaos på alvik med tanke på att två fulla flyg landade samtidigt och alla familjemedlemmar skulle vara där och ta emot den andre.
En promenad ner till godishuset var ett måste, och på vägen träffar jag 5 personer :)
Jag älskar Umeå. Det är hemma.

Jag har bestämt mig för att jag är färdig med all dramatik. Jag orkar inte bråka eller vara ovänner utan jag tar hellre bara avstånd. Vilket känns enormt bra. Man kan inte tvinga vänskap.
Jag har även insett vilka som står en närmast och vilka som betyder något.
Jag har känt på mer än en bebismage.

Jag har fått kalasbra julklappar, kunde inte bli bätte julafton med två tallrikar fisk och en halv portion kött.
Jag är inte gravid (enligt testet iallafall) och jag kanske är allergisk mot alkohol. Eller förgiftad.
För varje dag känner jag mig mer och mer hemma. En termin borta och det är här jag ska vara.
Jag har ätit ätit och ätit. Rullpizza, rullpizza, max och andra delikatesser. 1a februari var det dags igen.
Bilen är bokad. Frågan är bara om det finns plats för allt.
Det känns bara bra. Allt känns bara bra. (förutom mängden kaffe jag får dricka)
Jag kanske är sambo eller hittat en resepartner. Jag älskar mina närmsta
OCH nyårsafton firas på bäst tänkbara sätt. NI ÄR GULD.

(situation: helt galet mycket folk på teknikmagasinet) (flicka tränger sig i kö för att prata med pojke)
- alltså en snabb fråga, har ni skydd till den här ipoden jag fick i julklapp?
- ah men aa, joo, aa men Ta en Lapp.

åh jag vill också vara så käääär. Dom två. Åh. Att bli stressad för att man inte kan ge sin bästa den tid hon vill ha.
Åh.

Livet har mycket och ge och jag ser framemot varje sekund av det.
Och det som inte blir, blir inte. Då är det meningen.
Who knows?
Puss