A golden child

Jag undrar om man någonsin vänjer sig att stiga upp på morgonen. Alltså nu menar inte jag själva delen att stiga upp för det är ju alltid en pärs men jag undrar som om man alltid kommer att vara dödstrött på kvällarna?

Nu blir det sängen igen. För att imorgon jobba som vanligt. Jag kommer vara glad en gång i månaden. Det är den 25e. Jag filosofierade litegrann, är det såhär livet ska gå ut.. vara trött och stiga upp på morgonen i 40 år? Det är viktigt att man har ett varierande jobb men nya utmaningar varje dag.

Överlag så ska man inte bo hemma när man är 20 år gammal. Och speciellt inte om man bott borta ett år.
Det är liksom försent. Det är jättebra att vara hemma och hälsa på och sova någon natt. men inte mer än så.
Alla saker är hemma från Linköping nu, så sorgligt.
Jag ska gråta lite nästa gång jag har tid och är ledig.




...jag ska följa dig genom mörka skogen, hela vägen hem till ryd

Jag längtar efter mina foton så jag kan börja göra fotoalbum.
Puss

har en sån lång lista med saker att göra. På torsdag ska jag börja ta tag i allt. Och planera. Jag älskar att planera.
Sovgott.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0