The last biscuit in the package!
Jag älskar att resa! Jag kommer vara lika spänd varenda gång jag åker från Umeå City Airport. För då vet jag att
jag är påväg. Det spelar ingen roll om det är till Uppsala för att hälsa på min fina vän som snart flyttar dit eller
om det är till Canada för att bo där ett halvår eller om det är till Malta för att möta det fantastiska landet för
10:onde gången. Och jag vet att jag alltid har ett hem att komma hem till mig, och det längtar jag varenda gång lika mycket att få komma till när jag är borta och resan börjar närma sig sitt slut!
Ibland blir det dock inte som man tänkt sig, nu förstår jag att detta askmoln inte ville mig något personligt och att
hundratals människor drabbats värre men så kände jag inte för en vecka sen då jag fick beskedet att buss var det enda sättet att ta sig till Umeå på. Nu gick ju allt förträffligt, förutom en ögoninflammation på vägen så var jag ju
faktikst hemma i någorlunda tid.
Åter till Malta, jag älskar mitt andra hemland. Så är det bara, jag älskar att gå på morgonpromenad längs kajen i
endast shorts, jag älskar att gå och köpa mitt morgonkaffe och äta mina äggmackor med en skål mjölk och kellogs red berries. Jag älskar mina fantastiska vänner därnere, speciellt Melissa. Innan jag åkte var jag nervös att tillbringa en hel vecka själv med henne, det var ju så längesen sist, alla andra gånger har ju alltid Thea varit med och den jaghälsat på men Melissa och jag har inte gjort annat en skratta! Vilken stjärna hon är. Mitt Malta kommer alltid vara fantastiskt, och jag kommer inte sluta åka dit. Visst att det ibland går 2 år mellan gångerna men då får det göra det.
Giovannis finns kvar, sprachcaffe ligger precis där det brukar, Sliema har samma utbud av shopping, Plush har samma erbjudande och Golden Bay är densamma!
Så jag säger helt enkelt, på återseende kära land!
Sen när jag äntligen kommit till mitt fantastiska Umeå tillbringas en heldag på ögonkliniken fram och åter. Jag får
antibiotika och tar min sista kur idag och jag hoppas att ögonen mår bra nu. Här nedan visar jag ett smakprov hur
jag såg ut för en vecka sen (känsliga läsare varnas)
Sen blev det perukfest, och vilken fest det var: Helt klart en kickstart på våren. Vill tacka alla som var medverkande och speciellt tack till de som ordnade alla lekar och den fantastiska chipsbuffe jag var och nallade av lite titt som tätt.
Våren har kommit till Umeå, vilket innebär allergi och allergimedicin för min del och jag är så trött, så trött.
Jag somnar vid de mest olämpliga tillfällen, skulle inte förvåna mig om jag somnar imorgon på seminariet.
Det går snart över och jag ska rycka upp mig så fort min tenta är gjord nästa fredag.
Nästa fredag är valborg också, då vankas vinbrännboll, grillning och spex (om jag får bestämma) Uterummet är upptaget så då får man taga vad man haver, blir spännande och se vad som händer!
Det har varit en del snack om åldersnoja på sista tiden, Oskar fyller bestämt år 30/4 vilket har gjort att detta samtal kommit upp lite då och då och vi pratade om att ålder spelar ju bara roll beroende på i vilken fas i livet man befinner sig i. 25 kom upp och jag påpekade då att vid 25 kommer jag ju verkligen känna att jag gjort mycket i mitt liv, sett mycket spännande, mött mycket roliga människor och upplevt en hel del, men förmodligen kommer jag inte ha settle down så att säga, och det är min noja. Det där med man och barn, inte för att jag behöver ha barn vid 25 men det skulle väl vara trevligt att hittat någon kanske. Och så är det tvärtom, innan 25 har man villa, vovve, volvo och då kanske man inte har hunnit uppleva något än, och då kanske nojan ligger där.
Därför var jag tvungen att ta upp detta med min bästa vän under en promenad runt Nydala igår och då kom vi på det smarta (eller hon kom på det smarta): Vid 25 ska man veta var man är påväg, man ska kanske ha påbörjat ett projekt (såsom skola,eller husbygge, eller barn, eller ett yrke, eller ett liv tillsammans med någon) Man ska ha en föraning om var
livet kommer att leda. Och det känns bra! Jag är rätt säker på att vid 25 vet jag var mitt liv kommer att leda.
Hon är allt bra smart hon min bästa vän!
Så nu har jag bloggat ikapp den senaste tidens händelser, om en kort i vissa fall. Puuuh, det blev långt ändå.
I eftermiddag tänker jag fortsätta på mitt projekt "fotoalbum - jorden runt 2009" men nu ska jag iväg till skolan!
Puss å kärlek
jag är påväg. Det spelar ingen roll om det är till Uppsala för att hälsa på min fina vän som snart flyttar dit eller
om det är till Canada för att bo där ett halvår eller om det är till Malta för att möta det fantastiska landet för
10:onde gången. Och jag vet att jag alltid har ett hem att komma hem till mig, och det längtar jag varenda gång lika mycket att få komma till när jag är borta och resan börjar närma sig sitt slut!
Ibland blir det dock inte som man tänkt sig, nu förstår jag att detta askmoln inte ville mig något personligt och att
hundratals människor drabbats värre men så kände jag inte för en vecka sen då jag fick beskedet att buss var det enda sättet att ta sig till Umeå på. Nu gick ju allt förträffligt, förutom en ögoninflammation på vägen så var jag ju
faktikst hemma i någorlunda tid.
Åter till Malta, jag älskar mitt andra hemland. Så är det bara, jag älskar att gå på morgonpromenad längs kajen i
endast shorts, jag älskar att gå och köpa mitt morgonkaffe och äta mina äggmackor med en skål mjölk och kellogs red berries. Jag älskar mina fantastiska vänner därnere, speciellt Melissa. Innan jag åkte var jag nervös att tillbringa en hel vecka själv med henne, det var ju så längesen sist, alla andra gånger har ju alltid Thea varit med och den jaghälsat på men Melissa och jag har inte gjort annat en skratta! Vilken stjärna hon är. Mitt Malta kommer alltid vara fantastiskt, och jag kommer inte sluta åka dit. Visst att det ibland går 2 år mellan gångerna men då får det göra det.
Giovannis finns kvar, sprachcaffe ligger precis där det brukar, Sliema har samma utbud av shopping, Plush har samma erbjudande och Golden Bay är densamma!
Så jag säger helt enkelt, på återseende kära land!
Sen när jag äntligen kommit till mitt fantastiska Umeå tillbringas en heldag på ögonkliniken fram och åter. Jag får
antibiotika och tar min sista kur idag och jag hoppas att ögonen mår bra nu. Här nedan visar jag ett smakprov hur
jag såg ut för en vecka sen (känsliga läsare varnas)
Sen blev det perukfest, och vilken fest det var: Helt klart en kickstart på våren. Vill tacka alla som var medverkande och speciellt tack till de som ordnade alla lekar och den fantastiska chipsbuffe jag var och nallade av lite titt som tätt.
Våren har kommit till Umeå, vilket innebär allergi och allergimedicin för min del och jag är så trött, så trött.
Jag somnar vid de mest olämpliga tillfällen, skulle inte förvåna mig om jag somnar imorgon på seminariet.
Det går snart över och jag ska rycka upp mig så fort min tenta är gjord nästa fredag.
Nästa fredag är valborg också, då vankas vinbrännboll, grillning och spex (om jag får bestämma) Uterummet är upptaget så då får man taga vad man haver, blir spännande och se vad som händer!
Det har varit en del snack om åldersnoja på sista tiden, Oskar fyller bestämt år 30/4 vilket har gjort att detta samtal kommit upp lite då och då och vi pratade om att ålder spelar ju bara roll beroende på i vilken fas i livet man befinner sig i. 25 kom upp och jag påpekade då att vid 25 kommer jag ju verkligen känna att jag gjort mycket i mitt liv, sett mycket spännande, mött mycket roliga människor och upplevt en hel del, men förmodligen kommer jag inte ha settle down så att säga, och det är min noja. Det där med man och barn, inte för att jag behöver ha barn vid 25 men det skulle väl vara trevligt att hittat någon kanske. Och så är det tvärtom, innan 25 har man villa, vovve, volvo och då kanske man inte har hunnit uppleva något än, och då kanske nojan ligger där.
Därför var jag tvungen att ta upp detta med min bästa vän under en promenad runt Nydala igår och då kom vi på det smarta (eller hon kom på det smarta): Vid 25 ska man veta var man är påväg, man ska kanske ha påbörjat ett projekt (såsom skola,eller husbygge, eller barn, eller ett yrke, eller ett liv tillsammans med någon) Man ska ha en föraning om var
livet kommer att leda. Och det känns bra! Jag är rätt säker på att vid 25 vet jag var mitt liv kommer att leda.
Hon är allt bra smart hon min bästa vän!
Så nu har jag bloggat ikapp den senaste tidens händelser, om en kort i vissa fall. Puuuh, det blev långt ändå.
I eftermiddag tänker jag fortsätta på mitt projekt "fotoalbum - jorden runt 2009" men nu ska jag iväg till skolan!
Puss å kärlek
Kommentarer
Trackback
