josefinsundholm

Årligen i början på januari brukar jag skriva lite om det år som gått vilket har blivit en tradition som jag tänker fortsätta med även 2010.

Om året 2008 var ett utvecklingsår måste jag säga att 2009 har varit ett sevärdighetsår och ett bekantskapsår.
Det här är året jag sett allt från frihetsgudinnan, till hollywoodskylten och operahuset i Sydney.
Men på samma år har jag på någotvis lyckats varit sambo utan att ha haft en pojkvän.

Vi börjar med att jag blev arbetslös, inte helt frivilligt men jag hade ju vetat det ett år så det kom ju inte som en förvåning. Hade dock gärna jobbat februari ut men då gick jag hemma istället. Jag fick även veta att min vän Monica bar på en liten bebis och fick genast förfrågan om jag ville bossa över Godishuset från Augusti och framåt. Tackade dock nej till det då tanken var att jag skulle börja plugga.



Nedräkning hade börjat och jag och Ida tänkte säga hejdå till alla våra vänner samtidigt genom att ha en gemensam avskedsfest, som alltid när man blandar vänner blir det lite hej-kom-och-hälp-mig men jag måste säga att vi lyckades riktigt bra som värdinnor :)



Det finns inga riktiga ord som beskriver den resa som nu väntade oss, vi har träffat fantastiska människor, sett allt man ska se i hela världen ungefär, druckit alldeles för mycket Goon, sovit i alldeles för mycket våningssängar, skrattat mer än man kan gissa, gråtit en del, skaffat tattoo nr 2 (eller vissa av oss), blivit förälskade, ätit mycket soppa och chips, solat mer än normalt, spelat vansinnigt mycket kort, burit 5 väskor mellan olika världsdelar och druckit mycket öl. Det beskriver väl en del av allt som hände på resan. Kaj och lill-Kaj var på oförgömlig resa och vi har fantastiska minnen tillsammans.




Det där var en mix av underbara minnen.

Innan jag och Ida åkte på vår resa åkte jag iväg och firade min underbara mammas 50, förlåt 40 års dag i NY och Florida. Kan med alla mina ord säga att vi aldrig haft en sån bra resa med familjen någonsin. Det var roligt från sekund ett och vi fick se så mycket spännande och jag tror och hoppas att mamma hade den bästa födelsedagen ever.




Våren var så häftig, cool, effektiv och underbar.

Sommaren kom och med det blev det Hpkp som gällde, varje sommar är det utan tvekan vi som gäller. Outtalat blir det så och så ska det vara.
Det var TC för hela slanten, det var jobb, det var Finlandsresor, det var goda middagar mest bestående av Tacopaj, det var kräftis, men iår var det andra saker som inte brukar stå på menyn såsom Möhippa och Bröllop.
Fina Linn förvandlades till den vackraste av prinsessor och fick sin Peder.






Hösten kom och jag trivdes bra med skolan. Jag vet att det är många som flyttar upp hit utan att ha en enda vän (eftersom jag varit i Linköping men även där var jag inte med på all nollning) men redan från början kände jag att det var lite för mycket klassen. Dom dagar det var paus i nollningen så gjorde vi ändå saker tillsammans och jag ville inte vara tråkig och inte vara med så jag tyckte att jag försummade mina vanliga kompisar.



Jag fick flytta in i min fantastiskt fina lägenhet som jag längtat så mycket efter, men som dom flesta vet blev det inte riktigt som jag tänkt mig. En kväll långt in i dimman berättade min klasskompis Daniel till mig att han inte hade någonstans att bo och att han nu hoppade mellan olika soffor och skulle åka tillbaka till Stockholm lördagen efter för han hade ingenstans att bo, så jag kom med det perfekta förslaget att han får sova på min soffa ett par veckor tills han hittat något bättre. Dumt gjort, Josefin!
Mina föräldrar sa att han förmodligen kommer stanna mer än 3 veckor men naiv som jag är trodde jag att ingen kan väl vara så destruktiv att sova på en soffa en längre period.

Ack så fel jag hade! 3 veckor blev 3 månader och den dagen jag sa att han faktikst inte fick bo här längre hade han fortfarande inte hittat något.
Nu låter det precis som om det har varit en helvete denna höst, snarare tvärtom. Jag, Jacob & Daniel blev en radartrio (i början hade vi med Hpkp men hon drog sig ur när hon insåg vad hon gett sig in på, smart var väl det; för hon träffade ju faktikst en trevlig herre vid namn Henrik då).
De tre bockarna bruse har druckit mycket öl, lagat mat tillsammans, suttit uppe sena nätter, druckit vin, ätit sushi, sett jävligt mycket film, och mycket bio, ätit chips och godis så det står ut genom örorna (hur stavas det? är det ens ett ord?) Haft allmänt trevligt men summan av kardemumman är fortfarande att jag flyttade hit för att jag ville bo själv.

Hösten har jag fått en del riktigt bra vänner som jag hoppas kommer behålla länge och väl, trodde inte att studentlivet kunde få en att hitta vänner som jag tror stannar för en lång tid.

Johanna är en av dom, jag skrattar alltid med henne, redan efter en vecka visste jag att vi skulle komma bra överens, hon är mer högljudd än mig men hon är så fruktansvärt smart och lätt att diskutera med. Brinner för sina intressen och jag vet att hon kommer bli något bra!


Frida är den andra, den äkta norrlänningen som är så söt och smart. Bruden hade inte ens problem med matte E, hon har lärt mig sorsele-mål, visste inte ens att vi pratar så olika i samma län :) Kvinnan är så fit och jag vet att hon kommer satsa på pole-dancing, även om hon inte vet om det själv än ;)



Båda dessa tjejer är fantastiska och vi har alltid roligt tillsammans. Jag trivs bra med många i klassen och jag tycker att vi overall har fått en bra gemenskap, nu ska vi dock skiljas vilket å andra sidan kan vara skönt för att man får inte lite färskt blod i klasserna och jag vet att vi kommer fortsätta hänga med den gamla klassen.

Jag hoppas iallafall även fast jag bor ensam nu att Jacob och Daniel fortsätter att hänga här ibland!
Denna höst har sprungit iväg, en av få som verkligen har gått fort och jag har inte heller haft en höstdepression.
Julen kom och jag hade ett underbart och långt jullov, jag och Johanna blev färdiga med uppsatsen i god tid så jag hade en massa veckor med mys och underbara vänner.
Trots allt så är mina barndomsvänner och familj det bästa jag har och ni förgyller min vardag mer än ni förstår.



Nyår firades på det bästa sättet med det bästa vännerna. Inte för att vi fick den godaste av mat men lunchen och efterrätten var fantastiska. Dagen är som vanligt det roligaste med lunch, lekar och bastu.
Även om jag jobbade och kom lite sent hann jag vara med och rädda det röda laget till vinst!!!
Vi skålade på tolvslaget för ett nytt fantastiskt år och att Ville blev en 10 poängare (eller ska ni stava med W?)

Det nya året ser jag framemot med värme. Eller nu ljög jag, det är typ -25 grader utomhus men med värme inombords.
Jag vet att det kommer bli ett lätt år på alla plan, skolan ser jag framemot och jag har sökt utlandsstudier för att se om jag tar mig in och om jag åker. Jag trivs underbart bra som singel i min lägenhet och jag har dom mest fantastiska vänner som finns.
Nu skjuter vi höjden och andas ut, för det här blev långt och intensivt!

Till sist; we can still afford to not make sense at all
All kärlek till er, ni är bäst!