I'm living on the edge
Gud vad jag blev nostalgisk.
Sitter och pratar med Johanna, som är på jobbet och måste slänga på luren lite titt som tätt, eftersom hon har det duktiga jobbet som kriminalvårdare (och måste ta hand om våldtäktsmän dagarna i ända) så börjar jag tänka på hur kul vi haft det här året. För mig är den 300 år sen Daniel bodde hos mig, det är en livstid sen även om det var nyss och hur kul hade vi inte sen? Jag, Jacob, Daniel och Johanna. Det är klart det tog knäcken på mig att ha en destruktiv människa på soffan men man ska bara komma ihåg dom goda tiderna.
Haha, sen satt jag och läste en tidning idag på jobbet. MAXA ACCESSOARER! stod det. Och det var bilder på mix och max och färg. Och jag började asgarva. Let me take you back through time:
Jag och Ida Pettersson ska åka till Finland för att hälsa på min kära pojkvän, (hon ska väl inte så mycket hälsa på utan mer hångla med finnar och supa skallen av sig) Vilket var ett lyckat mission sådär på sidan av historien.
Iallafall så har vi ca 6 h att döda i stockholm så vi tar en shopping runda och tänker samtidigt träffa vår söta vän David Muzito Bagenda. Det enda jag vill hinna med på denna Stockholmsvistelse är ett besök på Zanslöza Zmycken och köpa ett armband så vi stressar genom Stockholms stad för att hitta rätt och skynda och hinna tillbaka innan vi äntligen hittar rätt. Jag hittar mitt armband och Ida och David kollar på mig med frågande ögon: Banan, Vindruvor och Äpplen? PÅ ett armband?! Har vi sprungit genom halva stan för ett armband med fruktkalas?
Hahaha, fy fan vad jag har skrattat åt den där historien. men fy farao vad armbandet var fint. Och tyvärr förvann det någonstans mellan flytt umeå-linköping-umeå men kära hjärtanes vilka minnen :)
Yes, nu plingar det på dörren, måste dra! Tjofaderittan
Sitter och pratar med Johanna, som är på jobbet och måste slänga på luren lite titt som tätt, eftersom hon har det duktiga jobbet som kriminalvårdare (och måste ta hand om våldtäktsmän dagarna i ända) så börjar jag tänka på hur kul vi haft det här året. För mig är den 300 år sen Daniel bodde hos mig, det är en livstid sen även om det var nyss och hur kul hade vi inte sen? Jag, Jacob, Daniel och Johanna. Det är klart det tog knäcken på mig att ha en destruktiv människa på soffan men man ska bara komma ihåg dom goda tiderna.
Haha, sen satt jag och läste en tidning idag på jobbet. MAXA ACCESSOARER! stod det. Och det var bilder på mix och max och färg. Och jag började asgarva. Let me take you back through time:
Jag och Ida Pettersson ska åka till Finland för att hälsa på min kära pojkvän, (hon ska väl inte så mycket hälsa på utan mer hångla med finnar och supa skallen av sig) Vilket var ett lyckat mission sådär på sidan av historien.
Iallafall så har vi ca 6 h att döda i stockholm så vi tar en shopping runda och tänker samtidigt träffa vår söta vän David Muzito Bagenda. Det enda jag vill hinna med på denna Stockholmsvistelse är ett besök på Zanslöza Zmycken och köpa ett armband så vi stressar genom Stockholms stad för att hitta rätt och skynda och hinna tillbaka innan vi äntligen hittar rätt. Jag hittar mitt armband och Ida och David kollar på mig med frågande ögon: Banan, Vindruvor och Äpplen? PÅ ett armband?! Har vi sprungit genom halva stan för ett armband med fruktkalas?
Hahaha, fy fan vad jag har skrattat åt den där historien. men fy farao vad armbandet var fint. Och tyvärr förvann det någonstans mellan flytt umeå-linköping-umeå men kära hjärtanes vilka minnen :)
Yes, nu plingar det på dörren, måste dra! Tjofaderittan
Kommentarer
Trackback
