josefinsundholm

VILKEN VÄRSTA DAG.

Mitt huvud är sprängfyllt av hur mycket jag har gråtit idag. Bästa underbara fina Lisa har nu lämnat Umeå.
Om människor tycker att vi spenderat mycket tid i min lägenhet de senaste åren finns det inget som beskriver hur mycket tid vi tillbringat på Strombergsväg 140.
Hur mycket kaffe vi druckit, kramats, sett film, druckit sprit, packat, städat.



Sofie har åkt idag, och Ida åker imorgon. Och ingen av dom kommer tillbaka i höst. Det är en hemsk känsla som strömmer genom mig just nu. För tillfället känns Umeå ett hemskt ställe och vara på och så har jag inte kännt på många många många år.
Jag vet att detta bara är idag eller i veckan men jag har kräk-känslor i kroppen. Just nu känns det som att det aldrig mer blir spontan-kaffe hos Greta, eller flyttning eller bara springer över på middag hos diverse människor.



Förövrigt om vi ska säga något annat är uppsatsen förtillfället över eftersom vi inte får göra några ändringar efter vår opponering. Undra varför statsvetenskapliga institutionen har en opponering över huvudtaget?
Jag har fått middag på båten av bästaste maaami idag. Inget går upp mot min bästa familj.
Jag och Jessica var ute på långpromenad, blev nästan två timmar vilken kändes riktigt skönt. Gick med barnvagnen så nu har jag känningar i armarna, det är ingen lätt sak att gå och dra på den där. Men härligt ändå.
Och imorgon firar vi av Oskar innan han drar vidare söderut.



En ordentlig referens av yran kommer så småningom. Världens bästa helg är det ju som alltid och detta kommer redovisas ordentligt med både bilder och text.
Hejs.

Oh herregud vilken smärta. Ett pass med min personliga tränare och jag är glad om jag vaknar imorgonbitti.


Cheers, I feel that brother!

Jag visar bara hur denna helg kommer vara.

Rutten utökades idag. Det är spännande när man har två veckor ledigt och man åker lite dit vinden vänder en. Idag har jag opponerat färdigt på den uppsats som jag är första opponent på. Imorgon gör jag den som jag ska vara andre opponent.
Sen är det helgen med stort H.
Äntligen ses vi, på återseende kära helg.

Men nu först. Oskar och balkongen, Lottas och Bio. Härliga onsdag!

Nu är C-uppsatsen inlämnad. Det är fortfarande mycket att göra men i ungefär en vecka nu består min tid av att umgås, äta god mat, pussa på fina vänner, dricka öl, spela brännboll, skratta med Arvid, opponera på tråkiga uppsatser, gå på bio och Iksu, och se Friday Night Lights.

Madonna, vilken underbar serie. Det är ju typ som att börja se One Tree Hill igen. Jag slungas tillbaka till den underbara tiden av High School Drama och det är bara helt fantastiskt.

Det här med att blogga får vi se, kanske nu när tiden finns igen att detta kommer falla mig i smaken igen. Om inte lär ni få veta det.
PUSS MINA KÄRA

Uppsatsfri dag imorgon. Jag ska börja med morgonpromenad. Sen kanske somna om, sen kanske stan. Sen hjälpa Lisa att packa, sen pussa på Arvid och sen laga mat och Micaela och sen kanske träffas Goran.

Haha, man använder sina lediga dagar på effektivt sätt.
Nu blir det snart sängen. Jag har redan somnat i soffan en gång.

Puss mina kära!

Ja just det, Sverigetrippen blev iallafall bokad. Eller till Stockholm än så länge. 5 juni bär det av!

Att dricka saft ur vinglas förgyllde denna kväll efter en annars så förfärlig dag.
Vi har packat och slängt och sparat och packat.
Och jag blev ett par riktigt höga pumps rikare.

Om än lite förstora och lite använda så tackar jag och bockar jag. Nu tar vi nya tag.

Det är fruktansvärt otacksamt att skriva uppsats på statsvetenskapliga institutionen.
Speciellt när man har en person (vill inte kalla honom handledare eftersom han inte handleder utan bara kritiserar och ger inga hjälpvägar) som håller på med personangrepp.

Onödigt, tråkigt, frusturerande och psykologiskt påfrestande.
Kul att 2,5sida för mycket är ok men 1 sida för lite gör uppsatsen till ett misslyckande.
Jag skrattar så att jag vill gråta hur människor ibland är uppenbara.

Nu gäller det bara att lägga allt det dåliga bakom sig och fokusera. Jag har fan bestämt mig att jag ska bli färdig för en första revidering av bästa Lisa på onsdag nästa vecka.
Imorgon ska snälla Ida Göransson hjälpa mig med lite mer SPSS och sen kör vi på en analys så att det bara skriker om det. På fredag ska fasiken utkastet vara färdigt så jag kan gå igenom svenskan nästa vecka.

Jag har tur som har så bra människor runt omkring mig som hjälper till både fysiskt och psykiskt.
Det är fan ingen kul känsla att gå upp med en uppsats med bara kritik i ryggen.

Det får helt enkelt gå som det går. Får jag U får man väl ta tag i det i Augusti alt. Januari med förhoppningsvis helt andra personer som står på min sida.

Ikväll ska jag hjälpa Lisa att packa kartonger. Endast två veckor kvar innan hon sticker. Nästan för gott.
Det blir bra det, något annat att tänka på för en kväll.
Fy farao.

Undra förresten vad jag ska göra i sommar? Dricka hallonsaft och ligga i hängmattan kanske?!

Det var nu riktigt länge sen jag skrev. Vet faktiskt inte riktigt var jag ska börja när det kommer till vad jag gjort de senaste veckorna.

Just nu ligger jag och Lisa i som tusan. Sista rycket. Allt kommer att avgöras på grupphandledningen på Onsdag. Då bestämmer jag mig om jag är färdig på fredag eller om jag får göra om halva uppsatsen. Eller det vägrar jag förståss göra men om sista veckan kommer bli ett helvete eller inte. Ni får hålla alla tummar.
Jag är iallafall inne på sidan 26 av 30. Förmodligen kommer det ta slut efter 27 och en halv men jag hoppas att folk godkänner det ändå. Jag orkar inte babbla på i fyra sidor bara för att komma upp i ett visst sidantal.

Om vi börjar med allt det roliga istället. Jag åkte på mini-semester. Först till Finland. Som bjöd på Närpes-väder som bara Närpes kan. Alla dagar (utom en) hade vi strålande sol. Om än ganska kallt eftersom det blåser en hel del så satt vi gott i jackor och solade. Sista dagen bjöd på extra fint väder och därför blev det fest på isen.
Min kära far utmanade mig i vak-springning och alla som inte sprang runt var en fiskfi**a. Självklart måste man anta utmaningen efter många om och men. Det hela slutade men att min far går igenom isen och vi får oss ett gott skratt.



Sen åkte jag vidare till Uppsala och hade där the time of 2011, vi hade så sjukt skoj hela helgen med en massa gäng. Går nog inte riktigt att beskriva allt bus vi hittade på men att sova på golvet var absolut inga problem. Så då kan ni förstå vilken nivå vi låg på.



Att leva på semestern har gått relativt bra! Nu kör vi stenhårt i två veckor och sen får vi ett välförtjänt sommarlov.
Hejs bara!