josefinsundholm

Det är fruktansvärt otacksamt att skriva uppsats på statsvetenskapliga institutionen.
Speciellt när man har en person (vill inte kalla honom handledare eftersom han inte handleder utan bara kritiserar och ger inga hjälpvägar) som håller på med personangrepp.

Onödigt, tråkigt, frusturerande och psykologiskt påfrestande.
Kul att 2,5sida för mycket är ok men 1 sida för lite gör uppsatsen till ett misslyckande.
Jag skrattar så att jag vill gråta hur människor ibland är uppenbara.

Nu gäller det bara att lägga allt det dåliga bakom sig och fokusera. Jag har fan bestämt mig att jag ska bli färdig för en första revidering av bästa Lisa på onsdag nästa vecka.
Imorgon ska snälla Ida Göransson hjälpa mig med lite mer SPSS och sen kör vi på en analys så att det bara skriker om det. På fredag ska fasiken utkastet vara färdigt så jag kan gå igenom svenskan nästa vecka.

Jag har tur som har så bra människor runt omkring mig som hjälper till både fysiskt och psykiskt.
Det är fan ingen kul känsla att gå upp med en uppsats med bara kritik i ryggen.

Det får helt enkelt gå som det går. Får jag U får man väl ta tag i det i Augusti alt. Januari med förhoppningsvis helt andra personer som står på min sida.

Ikväll ska jag hjälpa Lisa att packa kartonger. Endast två veckor kvar innan hon sticker. Nästan för gott.
Det blir bra det, något annat att tänka på för en kväll.
Fy farao.

Undra förresten vad jag ska göra i sommar? Dricka hallonsaft och ligga i hängmattan kanske?!